Hösten svepte in som en parad full av färgglada färger och ivriga dansare. Med sin kraftiga blåst och kalla regn rensas det som har varit för att göra plats för det nya. Träden släpper taget om sina löv, fulla av tillit att nya kommer när det behövs. Naturen visar oss att förändring är det mest naturliga och ändå var vi många som blev helt lamslagna av pandemins påverkan. Inom coaching sägs det att det är här personlig utveckling sker, när vi tvingas ut ur vår ”comfort zone”, när vi är som minst bekväma. När vi blir påtvingade en förändring och då våra starka och svaga sidor tvingats upp till ytan. Att bli bekväm med det obekväma kräver en hel del. För mig är det själva definitionen av förändring. När förändring sker går vi in i ovisshet. Jag behöver pausa och känna in en situation för att veta hur jag ska agera. Agerar jag direkt brukar det handla om rädsla, ett tänk-om-tänk. För här har vi ett val, att gå in i ovissheten med tillit och kärlek eller med osäkerhet och rädsla. Jag tror att alla rör sig mellan de två och ingen väg är rak. Medvetenhet om att de två helt olika energierna kan dock hjälpa oss på vägen. Att välja tillit till sig själv om och om igen, att med kärlek lita på att jag är kapabla att ta itu med allt som kommer på min väg. | 
